2011

För första gången så svullna knäet upp idag. Både innuti och ovanför vänster knäled. Varför är svårt att säga.
Kanske var det för att jag gick soff-stel upp för trappor både i natt och i morse, kanske var det för att jag var nere och gick på allum i morse med flickorna, kanske var det för att jag undervisade boxning på klubben, kanske var det en kombination.
Jag fick mellanlanda hemma mellan klubben och gymmet för att kyla ner knäet och försöka få ner svullnaden innan jag tränade benen. Gick ok men fick ändå skita i en stor del av övningarna för benen.
Satsade istället på balans idag. Olika rörelser på balansplatta och framförallt diagonala rörelser på ett ben där höger ben och vänster arm gör olika saker. Detta gör jag dels för att öka balansen i slagen i boxningen och öka koordinationsförmågan men också i rehabsyfte för framförallt korsbandsskadan. Ju bättre balans jag har och ju bättre senor och liknande "förstår" hur dom skall balansera upp och hålla mot i obalanserade situationer ju bättre förutsättningar har jag för att tillfriskna ifrån skadan utan operation.

I alla fall! Knäet blev ju inte direkt bättre som man redan innan kunde talat om så jag körde "the full monty" på knäet när jag kom hem igen. Tung nedkylning med specialgrejerna jag fick på sjukhuset med kylelement man kan byta ut. Knäet domna bort så kallt var det men det fick ner svullnaden. Drog ett tryckbandage efteråt för att inte ge svullnaden en chans att komma tillbaka.
Och nu sitter jag här. Med ett knä som inte är svullet och med en rörlighet som har ökat igen.

Imorogn blir det träningen igen eftersom jag fick hoppa över så många övningar idag. Är egentligen kommenderad benträning varannan dag nu bara pga. den ökade belastningen i träningen efter krycksläppet men vad skall man göra. Dom skall göras.

Och så är det bra med det.

Sa ja te daj.

Visa hela inlägget »

Hallå igen!

 

Nu är jag en bit på vägen fast ändå inte.

Nu är jag kryckfri och har fått ändrat rehabprogram som tillåter mer lårmuskulträning. Så långt är allt gott.
Men veckan innan operationen var vi nere på Kungsbacka Kampsportcenter och sparrades och där översträckte jag en lowkick varpå det brände till i knäväcket och när jag sätter ner benet igen ser jag hur knät viker sig utåt. Det mest obehagliga med det var att jag inte kände nånting. Det var bara sladdrig.
Detta var veckan innan jag skulle göra operationen på andra benet.

Och igår var jag och röntgade båda knäna för att avgöra om operationen hade gått bra, vilket den hade, men jag kommer få artros i det knäet och skall inte spela handboll, fotboll eller innebandy tre gånger i veckan.

Sen kände ortopeden på det andra knäet och kan i princip omgående konstatera att ett främre korsband i höger knä alltså är AV. Detta föranleder först och främst intensiv träning, vilket då tyvärr är tvunget att anpassat med tanke på mitt ANDRA knä.
Så nu är jag alltså nyborrad i det ena knäet och saknar ett fungerande korsband i det andra knäet.

 

SÅ! Hur gör djur? För det finns ingen chans på denna vår guds gröna jord att jag slutar träna.
Jag kan alltså inte längre på ett säkert sätt gå med höger ben bak och vänster fot fram och jag skall vara försiktig med benarbetet och hoppande rörelser med det andra benet.
Hur gör man?

JO! Det skall jag tala om! Man BYTER sin sk. fightingställning. Man tränar upp förmågan att gå åt andra hållet så att säga - South Paw.
Nu menar jag inte bara för några tekniker utan jag menar rörelsemönster, förflyttningstekniker, slagtekniker - allting. Sparka är inte aktuellt och kommer inte vara på rätt så lång tid. Men skit i det!

Som tränare och erfaren utövare behöver man utvecklas. Man behöver hitta nya egna utmaningar och nya sätt att inspirera sina elever.
Jag känner själv att jag lyckats göra detta genom att träna tung anpassad fys och lyckas instruera på klubben trots kryckor. Det har varit en stor personlig seger för mig målbildsmässigt sett.
Och nu. Nu kan jag inte sparka och jag kan inte gå med höger fot bak (minsta tryck framifrån som inte är kontrollerat av mig själv så smäller det i knäet så man tror att det skall gå av). Vad gör jag nu?
Jag ändrar om HELA mitt sätt att fightas.
Jag byter fightingställning.

Min svåraste elev är jag själv.

 

Gällande att träna andra kommer jag under en period att nörda ner mig i boxningen och utveckla mina instruktioner i detta och anpassa det till våra andra idrotter.
Det skall bli SJUKT kul.

 

Det finns dom personerna som lägger sig ner och dör när dom blir skadade. Det finns dom personerna som gör sin rehab och börjar träna SEN. Det finns dom personerna som kör hård träning på det dom kan och sen rehabar det dom skall.


Sen finns det den sista gruppen.

Som säger Hurt Tomorrow och K Ö R.


Visa hela inlägget »

 

- Du skall absolut ha andra gudar vid sidan av mig då andra gudar har annat att lära dig som kan göra dig till en bättre utövare.

- Du skola träna hårt, mycket och smart.

 

- Kunna icke din tränarpräst hjälpa dig att träna hårt, mycket och smart - Lär dig själv eller byt präst.


- Helga variationen i din träning för den kommer ta dig till himmelrikets gröna ängar.

- Du skall aldrig missbruka din guds namn, heligt vara det, och kalla det slagsmål istället
för fighting.

- Du skola ofta testa din tro på din gud genom tävling.


- Du skola icke hava begär till din nästas sparringutrustning på det att det kommer gå ännu fortare än tidigare tills det luktar grävling och gammal häxa om den.

- Du skola icke pausa din tillbedjan över sommaren. Din kropp behöver inte 8 veckors semester i ett semialkoholerat tillstånd ty syndigt äro det.

- Helga målen och ät ordentligt med vanlig mat.

- Du skola icke bruka kosttillskottens oheliga och syndfulla rekommendationer på förpackningarna. Tänk istället själv.

 

Visa hela inlägget »

Till alla de pappor som delar sin innersta kärlek mellan älskade barn, käraste och kampsporten


Det handlar förresten inte om att dela. Det handlar om att lägga till. För precis som när man får ett barn till efter sin förstfödda delar man inte kärleken - man älskar bara mer.

Kampsportspappor slits ständigt mellan två världar där ingen av världarna kan vara utan varandra.
En passionerad utövare mår fysiskt och psykiskt mycket dåligt av att inte få träna. Detta påverkar såklart familjen. Samtidigt mår utövandet som bäst när pappan mår bra och är lycklig med allt runt omkring.
Balansen är det svåra. Det allra svåraste.
Det kräver förstående klubbkamrater och en förstående familj.


Jag hävdar som kampsportare och familjefar att det går alldeles utmärkt att kombinera - men inte på den ena partens bekostnad. Tränar man för mycket blir familjen lidande och familjen får ALDRIG lida pga. dig. Tillbringar man "för mycket" tid med sin familj kan det kännas som ett betungande krav och att man måste offra en del av sitt liv och inget gott kommer ut ur det. Alla mår bäst av balansen.

 

Till alla de pappor som lyckad med balansakten: Ni är mina hjältar. Varje dag.

Till alla de pappor som inte lyckas: Det går. Det handlar om att ge och ta. Man kan inte ta om man inte kan ge. Det går.

 

 

 

 

Till alla de män som ännu inte blivit pappor: Ni undrar om det är värt det...?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Ja det tror FAN att det är värt det!

Familjen är värt allt. Och sen lite.

Visa hela inlägget »

Allt annat än Thaiboxningens fantastiska resultat är ju helt värdelöst idag. Men jag skriver för mig själv, så fuck this blog on this day =)

Jag tror det tar en relativt lång tid innan det sjunker in vad thaiboxningslandslaget har ställt till med.
Om vi lyfter blicken ifrån själva prestationen så innebär alla dessa medaljer en väldigt massa mer pengar för thaiboxningsförbundet nästa år eftersom stödet till specialförbunden ifrån Riksidrottsförbundet är direkt relaterad till hur många mästerskapsmedaljer förbundets utövare tar.
Ni FATTAR ju att detta kommer lyfta sporten på samtliga nivåer.

Världens största "Big Up" till hela Landslaget med Team och Ansvariga bakom.

Mitt idag då?
Jo för fan. Sjukgymnasten på Gårda för första gången. Det var sjukt bra. Ni vet känslan av att bli kär i en träningsanläggning vid första ögonkastet? Lite som Bosön? Lite så var det idag.
Sjukt kompeten sjukgymnast som pratade med mig som sin "like". Ibland kan man få övertala vissa typer av personer att jag man faktiskt har jobbat själv med träning och kan prata om muskler i latinska termer. Behövde jag inte göra idag. Så jävla gött.

Fick ett rehabprogram jag skall göra två gånger om dagen. Programmet aktiverar främre lårmuskeln, sätesmuskeln och vadmusklerna samt låter knäet jobba stabiliserande i sidleds. Kommer bli idiotstark i senorna där. Love it!
Om tre veckor ungefär vankas det vattengympa. Blir en ny upplevelse.

Ett av problemen med dessa typer av ingrepp är att de broskceller som kommer ur de blödande hålen i skelettet inte är ledbrosk utan vanligt mjukt brosk. Det är inte lika anpassat till slitaget i knäet vilket innebär att man måste behandla det varsamt från början. Därav är rehabiliteringen mycket lång.

Jag fick idag också reda på att kryckorna inte är till för att ersätta steget utan för att AVLASTA steget. Jag skall nästan gå helt normalt men hänga upp lite av vikten på kryckorna då. Kändes bra att få klarhet i det. Skitjobbigt ändå. Med kryckorna alltså.

Imorgon pushar jag upp en bild på programmet.
Bara att se sjukgymnastens gubbar med näsor och mun på varje övning är en upplevelse.

 

 

Vi säger så!

HA DET!

 

Visa hela inlägget »

Imorgon åker vi

Fysträning med Panocod. Ja alltså...man behöver ju inte göra det jävligare än det redan är kan jag känna.

Och nu verkar jag inte behöva mer värktabletter än Ipren så nu är det dags.
Var inne och kollade på Friskis här i Partille och det första jag ser i gymmet är två st TRX-moduler. A thank you. Sen hade dom en pjäs jag letat efter länge som fan och det är en stående skidmaskin. Lite som en C2-rodd fast den är upprät. En stol där och jag kan antagligen komma förbi konditionsproblemet.

Kommer fokusera helt och fullt på styrke och stabilitetsträning från midjan och uppåt. Hittar jag en maskin imorgon för röven så plockar jag in den också men primärt bara överkropp.
Vi får se. Första gymkortet jag har ägt på 7 år. Lite för att jag själv jobbade på gym i 6 av dom åren. Mest därför.

Imorgon börjar vi. Fysträning. Utan morfin. Men med ett totalt sönderborrat vänsterknä. Om det kommer att gå?
Ni skall få se...

Vi säger så!
Ha det bra!

Har jag missat nån av er på Twitter förresten?

 

Visa hela inlägget »

Att vakna dagen efter operationen när precis allt smärtstillande har gått ur kroppen är en upplevelse att skriva hem om.

 

Så.

Första natten efter operationen. Hur det gick? Jotack. Jag behövde inte kissa i en pet-flaska eller bajsa i en plastpåse. Jag klarade mig.
Man måste tänka ett steg längre. Funkar inte att ta nästan 10 minuter att ta sig ur sängen mitt i natten.
Då får man sig om inte annat en hurring av frun. Och det går fort. PANG säger det bara.

Har varit ute och snurrat på lite möten idag. Och det är Ipren som gör den riktiga skillnaden även idag. Panocoden lägger som ett gôtt skimmer över allting men Ipren gör att smärtan släpper lite och rörligheten ökar något.
Ipren liksom. Vad HÄNDER?

Smakde lite på "artoskopiträningen" idag. Det är de rörelserna alla får att göra efter en titthålsoperation. Dra foten emot dig, vinkla foten framåt och uppåt, lyft benet och spänn lårmuskeln.
Vinkla foten inga problem, dra fot mot dig - problem, lyft benet - problem, spänn lårmuskeln - stora problem.
Men nu är vi på gång.
Imorgon skall det göras tre gånger.

Fick bokat en tid hos sjukgymnasten också. Dom är specialister på idrottsskador så det blir perfekt.
26/9 skall jag dit.

 

Vi säger så!
HAJ!

 

Visa hela inlägget »

Knärenovering - Check!

Descutan luktar fortfarande kemiskt.
Strumporna är lika porriga.
Rocken är lika förnedrande.
Inte nyttt under Ortopedens skugga.

 

Då är det alltså borrat.
Var orolig denna gången. Narkos brukar ju annars vara förenat med stor glädje och njutning och en närmast euforisk sömn. För min del.
Men inte nu. Inte idag.
För nu har jag två små flickor hemma. Och narkosen är ett av momenten som är riskfyllda i en operationen.
Det var SÅDÄÄÄR får jag la säga.
Var en brötig känsla att ligga uppkopplad och klar och rakad och tvättad och tänka: "-Skall jag skita i allting och bara dra?"
För 10 år sen hade det varit mer "-Bring it!". Så var det inte idag.

 

Skadan var större än dom hade väntat sig.
Dels var den skadan som syntes på magnetröntgen bredare än vad man trodde och dels var faktiskt brosket även på vadbenet skadat (därav smärtan vid hopp).
Istället för en microfrakturering fick kirurgen istället borra på tre olika ställen.

Så nu ligger jag. Har inte tagit min första Panocod ännu. Väntar så länge det går. Får ta 8 om dagen om jag vill. Förstår inte läkarna att dom skapar missbrukare genom att skriva ut sånna doser och sen skicka på patienterna ett 100-pack.

Så nu är det först och främst prioritet på att få upp rörligheten och ner svullnaden. Om ca 1½ vecka skall jag hooka upp med en sjukgymnast för att påbörja den riktiga rehaben. Har fått flera olika kommentarer om rehaben idag och alla har sagt samma sak och det är i stort samma sak jag redan kommit underfund med.
DENNA rehaben är inget att "leka" med. Här finns inget "Ah men jag har jobbat med träning i 10 år, jag kan detta"
Inget sånt. Programmet kommer jag följa slaviskt och sjukgymnasten kommer vara lag. Jag kommer däremot att ha höga krav på sjukgymnasten. Kan han inte svara på frågor eller om det inte passar personkemiskt så byter jag ut honom. Jag skall dessutom se till att han jobbat med microfrakturerade patienter innan. Och dessutom med idrottare. Så jag inte får nån lam jävel som bara är intresserad av att patienter skall kunna sätta sig ner på en toalett utan smärta.
Där är INTE jag.

 

Så fort jag får jogga och vrida på knäet lite skall jag börja träna boxning ordentligt och även matcha så fort alla vridningar och förflyttningar fungerar.

Jag kommer köra en lätt och liten träningsdagbok i samband med bloggandet, mest för mig själv och även för att skapa en personlig hets att följa både det egna och gymnastens program.

 

Dag 1: Operationsdag.
Träning: Rodelträning i soffan.

 

Vi säger så! Hade det bra!

 

/Björn

 

Visa hela inlägget »

Så.

Det gick inte.
Testade.

Gick inte.

 

Men nu är det total omställning i huvudet.

Nu skall jag försöka ställa om ifrån fightträning till post-operativ rehab för knäet till vänster, rehab för det galet uttänjda ledbandet i knäet till höger och uppbyggnadsträning för bålen och överkroppen.
Jag kände idag att det kommer krävas mer av hjärnan än jag kanske tänkt tidigare.
Som idag - när jag helt enkelt fick ge upp sparringen för att knäet gjorde ont, blev tjockt och var instabilt - så kändes det jävligt röven en liten liten millisekund. Jag fick liksom bara smaka på hur andra kanske har det. Folk som låser in sig hemma när dom är skadade. En liten smakbit på den hemskheten.
Men sån ÄR inte jag. Aldrig varit och kommer aldrig att bli.

Men som sagt. Jag fick tänka till för att få tankarna tillbaks på rätt väg igen.
Var nyttigt för den mentala träningen tror jag.

 

Jag har i alla fall nu bestämt mig för att inte göra mer med benen förrän operationen är klar och jag skall börja röra på mig enligt programmen.

Men fram till dess.
Bål. Både styrke och stabilitet.
Sätter målet att stå i rak planka i 3 minuter.
Jag skall bli som en gymnastjävel. Stentuff.

 

Nu kör vi.

Visa hela inlägget »
Etiketter: knäskada, rhodin

Det drar ihop sig.
Operation av knäet den 15e september. Blandade känslor.


Å ena sidan vet jag att knäet inte kommer att bli bra självt. Å andra sidan är det så synd at man behöver breaka nu när formen börjar bli bra. Men å tredje sidan så är det väl nu om alls man skall göra den. Förhållandevis ung, i bra form, bra med muskelmassa i benen och bra kondition. Torde vara hyggliga förutsättningar för bra läkning och bra rehab.

Har fått akupunktur för första gången i livet. Och det fungerade fanimej!
Drog nämligen på mig en potentiell knäskada i ANDRA knäet i lördags. En översträckning i knäleden gjorde ledbanden slappa varpå knäet i nästa steg håller på att hoppa ur led. Det läskigaste var att det kändes absolut ingenting då.
Fick akupunktur på söndag kvällen och på måndagen var det en stor stor skillnad.
Ok tänkte jag, det kan ju varit en tillfällighet.
Men så knixar jag till knäet på en privatträning och då högg det till i nålen i örat. SJUKT skumt.
Så nu har jag bestämt mig för att lita på flera miljarder kineser som under 8000 år har använt nålarna. Jag kör också.
Så fort jag har opererat mig skall jag köra akupunkturen för att påskynda läkningen.  Det känns som en bra väg att gå.

 

Jag skall använda tiden för rehaben av knäet till att bygga styrka och muskelmassa i bål och överkropp. Något som svårligen hinns med när träningen rullar på som vanligt. Perfekt läge för detta nu.
Skall sätta upp delmål och slutmål i styrketräningen överlag och hålla den planeringen.
Konditionsträningen kommer att bli lidandes vilket såklart är ett problem. Eller ja. Problem och problem. Finns inga problem som jag ser det. Bara mer eller mindre kreativa lösningar. Så fort det går kommer jag köra motionscykel. Det bedömer jag kunna gå hyfsat snabbt.
Så fort jag kan jogga så kommer jag att göra det. Två gånger om dagen om det krävs. Blir det för kallt köper jag ett luftfilter med värmefunktion. Enkelt.

När löpningen fungerar och det går att rotera lätt på benet kommer boxningen att bli vardag igen. Bara boxning.

Love it.

Fortsättning följer. Lite som en följetång kan man säga.

Visa hela inlägget »

Jag blir så jävla trött på hyckleriet.

Jag blir så trött på att dopingsavstängda idrottsutövare blir bortglömda och får göra comeback och allt är som vanligt.

Det går bra att skriker med i kören när utövare blir ertappade och avstängda. Men sen glömmer man bort lika fort som man började skrika.
Kanske erkänner dom, kanske hävdar dom att det var nått i kosttillskottet - oavsett har dom tagit steget över tröskeln.
Och har man tagit det steget en gång är nästa steg jävligt nära. Du har gått ifrån ren till smutsig - Du har gått ifrån rent rent spel till fusk. Och du kan aldrig gå tillbaks. För du har gått över tröskeln.

 

När det gäller doping är jag väldigt enkelspårig gällande straff:

Vid positiva A och B-svar: Livstids avstägning ifrån allt tävlande.
Tror ni nån hade chansat på ryska rouletten? Egentligen inte va?


Så ni förstår ju hur det värker i hela mig när jag ser en fd. dopningsavstängd utövare vara tränare för ett landslag va?
Jag känner inte honom, jag känner inte till hans situation då eller nu. Jag tycker det jag tycker utifrån mitt perspektiv

Jag blir förbannad.

Visa hela inlägget »

Ni skall snart få ett smakprov på West Coast Kickboxings träningsplanering för Hösten 2011. Så förstår ni vad vi menar med "Träningsplanering av den högre skolan".

 

 

Avvakta.

Visa hela inlägget »

Det finns mycket att göra. Det finns så mycket att göra med så mycket saker att man blir helt glad.
Det är så blytunga grejer pågång i höst så det är knappt jag förstår det själv. Och då har jag ändå fått vara med om rätt
skumma och balla grejer och situationer under dessa två senaste åren.
Det som är på gång att hända kan jag inte berätta. Det är mycket som inte är på plats och vissa saker är så unika och "stora". När man är först på en boll är det viktigt att behandla den situationen på ett riktigt sätt om det skall bli nått bra som är hållbart.

Det kommer brisera som en bomb i "branschen". Kan man säga.

 

Precis hemkommen ifrån Bosön. Herre gud min skapare vilken anläggning. Den är av aaaabsoluta världsklass.
Mycket bra boende, bra matservering, stort it-rum / chillrum, fantastiska gym, fantastisk inomhushall med ALLT man kan behöva inom idrott etc. etc.

Det var som att åka ifrån en kompis eller flickvän och veta att man inte skall ses på rätt så länge.

 

Men Bosön - Vi ses igen. Snart. Var så säker. Du skall inte bli en främling igen

 

.

Visa hela inlägget »

Vad betyder "Hurt Tomorrow"?

Ja alltså..Utrycket används flitigt i thailand runt träningen där och betyder på förklarad svenska "-Du har inte tid att ha ont idag - du får ha ont imorgon." och där "imorgon" alltid är nästa dag. Även imorgon så att säga. 

Så egentligen. "Hurt tomorrow" är ett utryck man använder för att utrycka lite gnäll på hur jävligt kroppen känns idag men också att man biter ihop och tar skiten "imorgon" istället och kör på idag.

 

Ungefär så.

Hurt tomorrow. Always.

Visa hela inlägget »

 

 

 











Nu skall ni få en kort redogörelse på en lång historia.

Historien om det jävla knäet.

 

Februari 2010 sparrar jag med Göteborgs Kickboxning. Nångång under detta pass får jag en lowkick eller ett knä på utsidan utav mitt vänstra knä.

Känns inte under passet men när jag sätter mig på golvet efter passet ser knäet ut som nått ifrån djurriket.

I det läget trodde jag på korsband alt. meniskskada. Så ont gjorde det och så instabilt var knäet.

 

Detta följdes av tömning av vätska och kortisonspruta på vårdcentralen, bedömning av två läkare, remiss till ortoped, remiss och genomförd magnetröntgen, egen begärd återträff med ortopet ett som i sin tur remitterar till ortoped två på Mölndals sjukhus som jag också träffar och som berättar om alternativen.

Jag fick alltså en broskskada på lårbenets nedre del i ytterkant. Stor som en 5-krona.

Problemet med brosk är att det inte läker. Det saknar blodkärl och nervceller vilket innebär att trasigt är trasigt.

Fick två alternativ (förutom alternativet att leva med det).
Microfrakturering (små benbrott - ja ni förstod rätt) eller broskcellstransplantation.
Transplantation är bara på forskningsstadiet än så länge och microfraktureringen var långt ifrån säker att den skulle göra jobbet.

Vid denna tiden håller vi på att starta upp West Coast och det var inget alternativ för mig att operera mig i uppstarten eftersom vi var underbemannade som det var.

 

Körde på. Springa på framfoten är det som funkar bäst.
Att få smällar på knäet är inte skönt och kostar dagen efter.

Knäböj går inte alls.

Utfall går bra om det är en bra period och jag är väldigt uppvämd.

Sparkar går bra.

 

MEN.

Nu är det dags att ta tag i detta.
Köpte en bok om idrottsskador (en till, har nog 5-6 st nu) där Leif Swärd pratar om just microfrakturering och där han ger en annan bild än min läkare gjorde.
Den är lyckosam i dom allra flesta fallen (80%).

Farbror Doktorn skall alltså in och borra små hål i skelettet som får det till att blöda och med blodet följer även de läkceller som bland annat står för ärrbildning. Så förhoppningen är att ärret skall fylla ut det skadan inte klarar av.

Idag ringde jag ortopeden och satte upp mig på listan.

För nu är det MYCKET voltaren. Och då måste jag ändå vila knäet.

Men efter alla åren på mattorna och i ringarna har jag lärt mig en sak.
Träna runt skadorna - bli bra på nått annat under tiden.
Så nu är det mycket stryketräning för överkroppen och boxning som gäller ett par veckor framöver.

Och så var det bra med det.

 

Hurt Tomorrow. Varje dag.

Visa hela inlägget »
Koffein Koffein

Vissa dagar tror jag fan det är dolda kameran när första barnet skriker. Idag var en sådan dag.

Ibland undrar jag hur jag hur det går går till. Att komma upp. Att inte stänga av och bara ligga kvar.

Kaffet är min räddning - min ledsagare - min mentor och min allra bästa vän dessa dagar.
Sen piggnar jag till. Och drivet åkerkommer.

Men det tar tar tid.
Jag har även återupptäckt koffeintabletter.


Citerar Wikipedia och skrattar lite åt 200 mg/kg kroppsvikt (200 * 89 =17 800 mg)

Koffein som njutningsmedel är relativt oskadligt. Också vid mångårigt bruk känner man idag inte till några tydliga medicinska skador eller biverkningar. Detta förutsätter dock "normal" konsumtion, då de flesta ämnen blir farliga vid tillräckligt höga doser. Toxisk dos för de flesta (vuxna) människor ligger på ungefär 20 mg per kg som personen väger. Dödlig dos tros ligga runt 150-200 mg per kg, vilket kan uppskattas till cirka 100 koppar kaffe..

 

Faktum är att det som verkligen får upp mig och får igång mig är alla grejer jag har att göra. Alla projekt, alla planer och alla grejer som skall göras. DET får upp mig.
Idag fick första mötet med tävlingsgruppen upp mig. Men det tog nästan 15 minuter innan jag kom ihåg det.
Då blev allt lättare.

 

Superdaddy Mode - ON.

 


Visa hela inlägget »

89,6 kg i morse. 3,6 kg kvar. Enkelt.


Så var man under 90 kg då. Mycket märklig känsla. Har tagit bort i stort sett alla kolhydrater nu. Hur jag mår? Jag mår KANON! Känner inte av nått alls i huvudet (man kan ju annars bli lite...slirig...i huvudet när man går in lågt på kolhydraterna).

Känner mig lite stum i benen när jag sparkar men det kan lika gärna bero på den ökade löpmängden så det är inga konstigheter.

 

Har märkt att jag behöver ha en vilodag på onsdagarna men inte på söndagar.

Som det ser ut nu har jag kört:

Måndag - Gym

Tisdag - West Coast

Onsdag - Löpning

Torsdag - Skogsfys

Fredag - Löpning

Lördag - Vila

Söndag - Vila

 

...eller ja...borde kört.

 

Standard har sett ut såhär:

Måndag - Gym

Tisdag - West Coast

Onsdag - Löpning Vila

Torsdag - Skogsfys

Fredag - Löpning

Lördag - Vila

Söndag - Vila Löpning

 

Så kroppen har kortfattat sagt såhär:
Kör som fan på tisdagar, vila på onsdag, kör som fan på torsdag, spring men var med på att det blir ett jävla helvete på fredag och spring igen på söndag. En av grundstomarna i programmet är att öka mängden löpning för att vänja kroppen. Så då gör vi väl det.

Men låter samtidigt kroppen tala om när det räcker och när det är läge för mer. Det är så man måste jobba.

 

 - Fixade lastbilsdäck och slägga igår. Eller ja. Det här är nån större variant av lastbil för dom gick nätt och jämt in i bagagen på bilen.
Jag skall kötta ikväll.

Jag bara säger det.

KÖTTA!

 

- SA JAA TEEE DAAAJ!

 

- Tävlingsgruppen lämnar snart sitt planeringsstadie och blir en fungerande enhet. Det skall bli riktigt najs med ett helt team. Där alla bidrar med det dom kan.

 

- Det går bra nu kompis. Det går bra nu.

Visa hela inlägget »

Mycket träning nu. Precis som vi vill ha det.

Sommarträning på klubben betyder mer egentid i träningen och också möjligheter att bygga upp kroppen och konditionen för höstens lindrigt maniska träning. Leder och sånt tar en del stryk under säsongen på denna gamla kroppen och axlar, handleder och knän känns slitet. Det beror i mitt fall på för mycket kampsportsträning och för lite styrketräning.
Fightermag skrev nån gång att man borde göra ett styrketräningspass för varje kampsportspass. 4 kick/thaiboxningspass i veckan skulle betyda 4 pass gym. Där har vi 8 pass och då är inte den nödvändiga löpningen inte inräknad alls. Kanske overkill men det ligger en god poäng där i.


Mitt fokus nu ligger på styrketräning i överkroppen och distanskondition.

Styrkan i överkroppen för att jag får ont i axlar och övriga leder när jag boxar mycket. Det måste försvinna.
Distanskonditionen fokuserar jag på av två anledningar:

1. Öka löpvanan. Öka förmågan att löpa oftare och längre.Jag är en ovan löpare. Det har liksom inte gått att springa hur mycket som helst med 100 kg i varje steg. Nu är återhämtningen en helt annan.

2. Öka förmågan att träna oftare och mer kampsport till hösten.

Hur löser jag detta?

Skall ligga på 3 x 8km per vecka. Måndag, onsdag, fredag. 2,4 mil per vecka. Det är en bra bas att stå på. Utökar fram igenom med fler pass men också med intervaller och backar.


Löpning och styrketräning - Årets sommarhit.

 

Går också i funderingarna på att slåss lite innan planen i augusti.

Jag drömde om det i natt. Och det brukar betyda att det är dags.

 

Vi skall smaka på det lite till. Sen bestämmer vi oss.

 

 

/B.

 

Visa hela inlägget »
www.morganskort.se www.morganskort.se

Ok Börne. Nu har jag så jävla mycket att skriva om så jag vet inte riktigt hur jag skall börja.

Såhär. I mitten på mars får jag ett samtal ifrån Martin Eisengarten på Ängelholms Kickboxningsklubb
tillika tävlingsansvarig på Svenska Kickboxningsförbundet. 
”-Linköping har tabbat sig med Svenska Mästerskapet. Kan ni arrangera det istället?”.
Vi genomgick inom bråkdelen av en sekund en inre kris. För vi visste. Vi visste att en sådan här chans kommer egentligen inte. Det händer inte. Och det händer definitivt inte en klubb som är 3 månader gammal.
Vi visste. Vi visste att ingen av oss kommer rösta Nej till frågan på det blixtinkallade styrelsemötet dagen efter. Vi visste att chansen är för bra för att passa på.

Vi fick frågan en torsdag efter träningen dvs. runt 21. Först på agendan var att förankra det hemma. Skulle fruarna och flickvännerna vara med på detta? Det blir ju liksom ingen barnlek. Vi snackar ytterligare ett heltidsjobb för flera av oss. Om än tidsbegränsat.  
Terese svar var solklart: ”-Du är fan DUM I HÖVVET om du inte gör detta”.
Såja.

Vi gjorde det. Vi gjorde det fanimej. Och det blev precis så jävla bra som vi hade planerat.
Det var sinnessjukt hårt planerat och allt föll på plats precis som vi planerat.
Såhär i efterhand kan vi egentligen bara peka på en enda grej vi missade och det misstaget skall vi åtgärda nu på lördag när jag och Douglas åker till Stockholm över överlämnar pokalerna för Bästa Klubb – Fullkontakt och Bästa Fighter – Fullkontakt till dom som vann dessa.
Det var det enda vi missade.
Och sett till hur dagen fortlöpte, hur många betalande vi hade, hur nöjda alla fighters och coacher var, hur många besökare vi hade på websidan, hur många som kollade live-sändningen på websidan, hur många som tackat oss, hur många som gett oss ryggdunkar, hur många bloggare och officiella websidor som skrivit positivt om oss, hur mycket mediautrymme vi faktiskt fick – så är vi nöjda med den enda missen.

Vi fick blodad tand. Det var inte sista gången vi arrangerade gala. Men det kommer inte hända i höst.

För nu skall vi tävla och lyfta klubben ännu mer.
Och det är det bloggen kommer handla om framöver.
Min egna tävlingsträning – tänkte jag.

SAA JA TEEE ER!!

 

 

 

Visa hela inlägget »

Det går bra nu Kompis, det går bra nu!

90 kg, börjar se stabilt ut, kroppen är hyfsat hel, har börjat tajta till sig och går till synes på goda högvarv.

 

Måndag -
Pass 1: Styrketräning Axlar + Biceps 08.00-08.30
Pass 2: Fysträning på klubben Rygg. Tripceps, Bröst - 18.00-19.00

 

Tisdag -

Pass 1: Säck 08.00-08.30
Pass 2: WCK 19.00. Löpning före - Mits + Bålstyrka efter

 

Onsdag -

Pass 1: Swings, Cykel, Skidor + WOW

 

Torsdag -

Pass 1: WCK 19.00. Löpning före - Säck + AxelPREhab efter

 

Fredag -

Pass 1: Styrketräning 08.00-08.30

 

Lördag -

Pass 1: WCK 11.30. Löpning före - Fysträning efter

 

Söndag - Hel Vila.

 

Morgonträningarna varierar något beroende på hur prinsessorna sovit på natten. Och min grymma fru. Ibland går det - ibland går det inte.
Gäller att vara ödmjuk inför livet. Det är såhär bra det är. Det går inte alltid att bestämma över allt. Skönt.

 

Maten är som samma. Frukost, Lunch, Middag, Kvällsmat.
Det håller mig pigg och jag går ner i vikt. Men jag är inte trött.
Om jag är hungrig? Varje vaken minut i stort sett.
Men det funkar. Och jag svälter inte. Och jag orkar.


Enkelt. Fast hade varit omöjligt utan min Drottning. Terese. Hon som är roten till allt gott i mitt liv. Allt börjar och slutar hos henne.
Också enkelt.

Visa hela inlägget »

Jag håller på väldigt mycket med kost just nu. Många som har kostprogram igång, många som frågar, många som undrar.

Jättekul! Gillar skarpt!

 

Men vad äter jag själv? Lever jag som jag lär? Hur får jag saker och ting till att fungera? FÅR jag det att fungera? Vad äter jag när det har kört ihop sig med tider och sånt på jobbet?

 

Som idag t.ex.

Idag är jag hemma och Vabbar. Hela familjen är idiotsjuk - utom jag. Just nu.Dessa dagar är dom svåraste. Hur håller man dom egna rutinerna när resten av familjens är rubbade?

 

Idag har det sett ut såhär:

09.00 - En burk makrill i tomatsås på två st mycket grova fullkornsmackor

12.00 - 1½ dl köttfärssås, 1 dl ris, 5 stora brocolliknyten

15.00 - 1½ dl köttfärssås, 1 dl ris, 5 stora brocolliknyten

(kommande) 18.00 - 1½ kycklingfile, grönsaker

(kommande) 21.00 - En burk makrill i tomatsås på två st mycket grova fullkornsmackor, ett ägg samt ett granatäpple.

 

Detta fungerar för mig nu - det får mig att tappa i vikt och i fettmassa och jag orkar träna. De dagar jag tränar skall jag säga, petar jag in ett mellanmål till vid 16.30.

 

Så jo. Jag lever som jag lär.

Som ni ser äter jag inga kosttillskott. Alls. Behövs inte för mig just nu. Men det kommer att behövas framöver efter träningen. Efter flytten nu skall det läggas på ordentligt med tryck och träningsmängd. Då är det skönt att pusha återhämtningen litegrann efter passen.

 

Vad äter jag om det behövs då? Och matlådorna inte är med?

Vet jag om problemet innan ser jag till att ha med mig en shaker med måltidsersättning (långsamma kolhydrater och protein). Åker jag på en snabbmat blir det ALLTID sushi. Jag är helt bottenlös när det gäller sushi. Dessutom är det mycket näringsriktigt vilket är en viktig grej för mig just nu.

 

Men ni skall veta att det inte alltid har vart såhär. Herre gud min skapare vad jag har svullat skit i mina dar. Det är först det sista åren jag har låtit mig leva som jag lär.

Men jag har fortfarande problem.

Jag kan inte äta nått skräp alls under veckan (söndag till fredag). Då går det åt helvete med alltihop. Min lösning var att bli extrem. Jag tackar nej till allt sött eller fett under veckan. Jag måste. För jag kan inte bara äta en godisbit. Jag äter mig MÄTT på godis. Mätt.

Vad äter jag när jag är sugen då? Ingenting alls. Jag skäller ut mig själv i huvudet, kallar mig själv för en jävla sopa och kokar en kopp kaffe istället. Det funkar för mig. Det fungerar så bra att vi för diskussioner kring matchvikten just nu. Den kommer vara under 91. Jag väger 93 kg idag och matchen är i början på april.

 

Det här fungerar för mig. Det har jag testat mig fram till. Jag har testat alla sketna fettförbränningsprodukter ni kan tänka er. Men jag har ändå alltid kommit tillbaks och landat på dieten "Bra mat och hård jävla träning". Varje gång.

 

Varje gång.

Visa hela inlägget »

Ok. Var ett tag sen. Haft lite på spisen så att säga. Inte mer med det.

Terminen är igång på klubben, nybörjargruppen är snart full, vi har en bra nivå på fortsättning/Avancerad och uppfattningen vi har fått är att alla trivs gott, gammal som ung, stor som liten. Så vill vi ha det.

Den egna träningen har fått sig ett uppsving vilket är väldigt trevligt. Men gör ont.
Tanken är att matcha i fullkontakt kickboxning med lowkick 2011-04-09 på Göteborgs Kickboxning. Kan vara lagom tid fram, så hinner man bli både sjuk och frisk i ett par omgångar utan att göra bort sig.


Vissa dar i veckan kör jag två gånger, andra dagar är vilodagar.
Måndag – Morgonpass
Tisdag – Morgonpass + Kvällspass
Onsdag – Morgonpass
Torsdag – Morgonpass + Kvällspass
Fredag – Vila
Lördag – Förmiddagspass
Söndag – Vila

Ofta ser det ut så att det är säck+fys på morgonen och ordinarie skolverksamhet efter verksamhetsplanen på kvällen.  Och det har fungerat SNOR-bra för mig. Klart man blir sliten, men det är liksom hela tanken.
Som alla förstår är jag väldigt noga med maten under den här perioden. Dels för att återhämta och dels för att jag har ett par kilo som skall bort. Så balansen är hårfin. Och inte helt enkel.

Så fort all is är borta och det är bara någon plusgrad så börjar löpträningen igen. Då blir återhämtningen ÄNNU viktigare. Ser fram emot det.

 

När man är stor och har varit det sen tonåren mer eller mindre så får man alltid små skavanker som man alltid går runt med. I mitt fall är det ett stökigt vänsterknä där jag har en broskskada samt lite känningar i axlarna om jag boxats tungt.
Om det är värt det? KLART DET ÄR! Vaffan trodde ni?
Jag älskar detta, jag skulle bli en hemsk människa utan dom. Jag skulle finnas på Top 5-listan över jävliga människor att umgås med om jag inte fick träna kickboxning och thaiboxning.
Fråga min fru. Det är hennes lista.

Visa hela inlägget »

Björn Rhodin

WHO?

Lätt manisk idésprutande svartbältad kampsportare till familjefar som driver West Coast Kickboxing med vänner och är Vice Ordförande i Svenska Kickboxningsförbundet.


Ungefär så.