För fädrerna - Äran och Hjältarnas.

Till alla de pappor som delar sin innersta kärlek mellan älskade barn, käraste och kampsporten


Det handlar förresten inte om att dela. Det handlar om att lägga till. För precis som när man får ett barn till efter sin förstfödda delar man inte kärleken - man älskar bara mer.

Kampsportspappor slits ständigt mellan två världar där ingen av världarna kan vara utan varandra.
En passionerad utövare mår fysiskt och psykiskt mycket dåligt av att inte få träna. Detta påverkar såklart familjen. Samtidigt mår utövandet som bäst när pappan mår bra och är lycklig med allt runt omkring.
Balansen är det svåra. Det allra svåraste.
Det kräver förstående klubbkamrater och en förstående familj.


Jag hävdar som kampsportare och familjefar att det går alldeles utmärkt att kombinera - men inte på den ena partens bekostnad. Tränar man för mycket blir familjen lidande och familjen får ALDRIG lida pga. dig. Tillbringar man "för mycket" tid med sin familj kan det kännas som ett betungande krav och att man måste offra en del av sitt liv och inget gott kommer ut ur det. Alla mår bäst av balansen.

 

Till alla de pappor som lyckad med balansakten: Ni är mina hjältar. Varje dag.

Till alla de pappor som inte lyckas: Det går. Det handlar om att ge och ta. Man kan inte ta om man inte kan ge. Det går.

 

 

 

 

Till alla de män som ännu inte blivit pappor: Ni undrar om det är värt det...?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Ja det tror FAN att det är värt det!

Familjen är värt allt. Och sen lite.

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln