Opererat!

Knärenovering - Check!

Descutan luktar fortfarande kemiskt.
Strumporna är lika porriga.
Rocken är lika förnedrande.
Inte nyttt under Ortopedens skugga.

 

Då är det alltså borrat.
Var orolig denna gången. Narkos brukar ju annars vara förenat med stor glädje och njutning och en närmast euforisk sömn. För min del.
Men inte nu. Inte idag.
För nu har jag två små flickor hemma. Och narkosen är ett av momenten som är riskfyllda i en operationen.
Det var SÅDÄÄÄR får jag la säga.
Var en brötig känsla att ligga uppkopplad och klar och rakad och tvättad och tänka: "-Skall jag skita i allting och bara dra?"
För 10 år sen hade det varit mer "-Bring it!". Så var det inte idag.

 

Skadan var större än dom hade väntat sig.
Dels var den skadan som syntes på magnetröntgen bredare än vad man trodde och dels var faktiskt brosket även på vadbenet skadat (därav smärtan vid hopp).
Istället för en microfrakturering fick kirurgen istället borra på tre olika ställen.

Så nu ligger jag. Har inte tagit min första Panocod ännu. Väntar så länge det går. Får ta 8 om dagen om jag vill. Förstår inte läkarna att dom skapar missbrukare genom att skriva ut sånna doser och sen skicka på patienterna ett 100-pack.

Så nu är det först och främst prioritet på att få upp rörligheten och ner svullnaden. Om ca 1½ vecka skall jag hooka upp med en sjukgymnast för att påbörja den riktiga rehaben. Har fått flera olika kommentarer om rehaben idag och alla har sagt samma sak och det är i stort samma sak jag redan kommit underfund med.
DENNA rehaben är inget att "leka" med. Här finns inget "Ah men jag har jobbat med träning i 10 år, jag kan detta"
Inget sånt. Programmet kommer jag följa slaviskt och sjukgymnasten kommer vara lag. Jag kommer däremot att ha höga krav på sjukgymnasten. Kan han inte svara på frågor eller om det inte passar personkemiskt så byter jag ut honom. Jag skall dessutom se till att han jobbat med microfrakturerade patienter innan. Och dessutom med idrottare. Så jag inte får nån lam jävel som bara är intresserad av att patienter skall kunna sätta sig ner på en toalett utan smärta.
Där är INTE jag.

 

Så fort jag får jogga och vrida på knäet lite skall jag börja träna boxning ordentligt och även matcha så fort alla vridningar och förflyttningar fungerar.

Jag kommer köra en lätt och liten träningsdagbok i samband med bloggandet, mest för mig själv och även för att skapa en personlig hets att följa både det egna och gymnastens program.

 

Dag 1: Operationsdag.
Träning: Rodelträning i soffan.

 

Vi säger så! Hade det bra!

 

/Björn

 

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln