Peter Lihnell - "Fix what aint broken"

Först vill jag bara passa på att be min lilla, men trogna läsarkrets om ursäkten för bristen på nya blogginlägg. Jag är otroligt kräsen och vill inte skriva någonting bara för sakens skull, utan istället ha en tanke och fundering bakom varje inlägg. Mitt mål var att skriva tre gånger i veckan och det ser inte ut att bli så om jag inte hittar någonting jag tycker är intressant nog att skriva om. Däremot så har jag, precis som alla människor, en åsikt om allt. Undrar ni någonting eller skulle vilja se mig fördjupa mig inom ett ämne som redan skrivits om eller ett nytt, tveka inte att lämna en kommentar nedan eller leta upp mig på Facebook och skicka ett meddelande där.

 

Nu till dagens ämne: "Fix what aint broken"

 

Jag vet inte om det är så att jag är unik när det kommer till det här eller om andra människor har samma problem. Jag talar självklart om min otroliga förmåga att tröttna på allt mellan himmel och jord så fort jag förstår hur det fungerar eller när jag känner att jag "kan det". Fram tills väldigt nyligen så har det här i mer eller mindre utsträckning varit den största drivkraften till min yrkesmässiga framgång. Det har drivit mig att konstant söka nya och mer utmanande uppgifter vilket då självklart har gått hand i hand med mitt avancerande inom bolaget jag jobbar på. Hade dt varit så att det bara var på den yrkesmässiga fronten som jag fungerade såhär hade jag skattat mig lycklig men så är det naturligtvis inte.

 

Det finns en andra sida av det här myntet som bär med sig ett väldigt negativt resultat och det är att det gäller även människor. Jag kan nämna minst tre relationer som avslutats (antingen av mig, eller den andra parten) direkt eller indirekt på grund av det här. Jag är driven att lära mig mer om personen jag träffar och förstå hur den fungerar och vad som motiverar den. Det är en fascination för mig att lära mig nya saker som jag inte kunde innan och när det är slut på det då börjar nedförsbacken och det går fort efter det. Jag kan ha varit i ett förhållande i allt från sex månader till ett år, engagerad och intresserad, men så fort jag märker att jag vet allt jag behöver om personen så tar det inte mer än två veckor innan jag har avslutat relationen (direkt eller indirekt).

 

Igår talade jag med Björn om det här för att jag märkte att jag kan det här med att hålla rutiner och att äta rätt. Det börjar kännas som att det finns ingenting nytt och spännande som kan hända, inte heller finns nyfikenheten där som fick mig att testa nya maträtter. Björn sa då till mig i sin stora visdom att istället för att göra som jag alltid känner att jag vill göra när jag hittar någonting jag inte accepterar (ändra på det) så skall vi försöka använda oss av det här draget hos mig. Det är nytt för mig och inte så jag har arbetat innan vilket intresserar mig. Jag har lagt min tillit till Björn och det är väl inte mer att göra än att löpa linan ut?

 

Det enda jag oroar mig för nu är jag inte försöker ändra ett personlighetsdrag hos mig själv som är uppenbart destruktivt i mitt sociala liv samt eventuella framtida relationer. Kommer mitt bejakande av det här draget hos mig resultera i att det förstärks och jag avfärdar människor efter en snabb bedömning istället för att jag lär känna dem?

 

 

Peter "I know what makes you tick" Lihnell

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-