Optimistiskt skadat Ego

I skrivande stund står jag i lokalerna tillhörande West Coast Kickboxing och kommer att tänka på ett "problem" jag har. Det är nämligen som så att jag tittar ofta på andra människor och tänker "det där kan jag också göra; och minst lika bra!". Det är väl bra att man som människa inte känner motsatsen kan jag tycka, men samtidigt är jag orolig att jag förminskar uppskattningen av det faktiska arbetet som andra människor gör.

 

Jag vet inte om detta är en produkt av min arbetsmiljö eller om jag bara är så dryg att jag tror att jag är bättre än alla andra eller kanske rent av en kombination av de två. Mina vänner tror att det bara är mitt karaktäristiska svullna ego som talar, att det är så jag alltid låter men jag är inte lika övertygad. Kanske har det någonting med att jag känner att det finns ingenting i livet jag inte kan göra om jag verkligen skulle vilja; jag kanske helt enkelt är för dum för att förstå mina egna begränsningar. Men är det så, så vill jag inte vara smart.

 

Jag har en tradition av att varje nyår så döper jag det nya året och det är då vad det mitt liv skall återspegla under året. Vid midnatt på nyårsafton 2010 döpte jag 2011 till "The year of no regrets" och oavsett vad som händer och vilka val jag än gör med mitt liv så kommer jag stå fast vid dem. Livet är ingen dans på rosor och jag tänker inte spendera mer tid än vad jag behöver med att tänka tillbaka på vad jag har gjort med tvivel och ånger.

 

Människor spenderar för mycket tid med att hitta på anledningar till att inte göra saker som traditionellt sett uppfattas som "svårt" eller bara "jobbigt" och jag är inget undantag. Jag har spenderat mertiden av mitt vuxna liv sittandes på röven med inget annat än en dröm om att bli lärare i svenska, engelska och retorik. Men som alla drömmare, så blir det ofta ingenting mer än en dröm. Idag sitter jag med upp emot 50 anställda under mig och driver ett framgångsrikt företag tillsammans med en vän. (För övrigt samma vän som fick mig att lyfta på röven i första början och göra någonting med mitt liv). Jag bestämde mig för att sluta drömma och börja agera istället.

 

Vad är då syftet med dagens inlägg egentligen? Skall man förstå sina begränsningar och göra det bästa av de förutsättningarna som man har eller ska man strunta i vad andra människor och du själv säger om vad du kan och inte kan göra? Jag kan inte svara för er som läser det här, det kan ni bara själva. Men jag kan svara för mig och där jag är idag hade likaväl kunnat vara ruta ett för dit jag är på väg vet jag knappt själv än. En sak är säker dock och det är att vart det än är så kommer jag att anlända med pompa och ståt, flygande på en enhörning som skiter regnbågar.

 

 

Peter "Jag kan själv!" Lihnell

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-