Vart är du på väg? - Peter Lihnell

Det sägs att man är summan av sina erfarenheter och det tycker jag låter väldigt tragiskt. Om jag enbart skulle vara summan av mina erfarenheter skulle jag vara en lat jävel som hellre sitter med en påse ostbågar i famnen och spelar datorspel och då skulle det inte finnas någon anledning till att göra någonting mer i mitt liv.
Jag är mer av åsikten att det spelar ingen roll vart du har varit, bara vart du är på väg. Med det så menar jag att du kan ha gjort vad som helst innan i ditt liv, men bara om du har ett mål med vart du vill så kommer du att kunna ta steg framåt. Jag föreställer mig att det är lite som att man istället för att klamra sig fast vid det förflutna blickar framåt och föreställer sig vad som kommer.

Jag tror inte att jag är en drömmare. Jag har inga djupa förhoppningar om att någonting utanför mitt räckhåll skall hända som genom ett mirakel. Jag tror det är därför jag inte tycker om genvägar i livet. Jag tror inte på mirakelpiller som skall göra dig trådsmal på 3-6 veckor eller att du kommer att vinna storvinsten på lotto som kommer att lösa alla dina problem. Jag ser mig själv mycket mer som en realist, en person som ser på förutsättningarna som finns och vad man kan göra med dem.
Det är därför det är så spännande det här med att lägga om kosten och arbeta så nära med Björn som jag gör för att må bättre. Jag tror inte på att jag kommer få en kropp som en grekisk gud, men jag vet att jag kan göra en stor förändring i mitt liv och vad för resultat det ger återstår att se.

Jag kom till det här sättet att se på livet för lite över tre år sedan när en vän till mig stod och hängde över min axel när jag satt framför datorn och spelade World of Warcraft och frågade mig om detta var allt jag skulle göra med mitt liv. Jag blev förvånad och sedan defensiv över att han hade mage att ifrågasätta hur jag levde mitt liv men dolde det bakom ett halvt nonchalant ”Vad menar du?”
Då fortsatte han med en relativt lång utläggning om att detta var det enda som jag gjorde och att det var så dumt att jag bara kastade bort all potential att göra exakt vad jag ville. Jag bortfärdade det som vanligt ”du kan om du vill”-snack men på något sätt så hade han rätt. Allt jag någonsin har gjort har jag gjort med en brinnande iver och ett lysande resultat. Så varför gjorde jag ingenting vettigt med mitt liv?

Det finns många förklaringar antar jag för ingenting är så enkelt som en fråga, ett svar. Hursomhelst så tog det ungefär 12 timmar innan jag var ute och fixade mig någonting att göra annat än att sitta hemma på min röv och samla på extrakilon. Inom ett par veckor hade jag allt fixat för en praktikplats som skulle leda till jobb inom ett område jag verkligen tyckte om. Jag jobbade som bara den när jag var där, alltid övertid och ställde jämt upp. Nu ledde tyvärr det här ingenstans, men jag lät inte det hindra mig från att skaffa mig ett nytt jobb.
Vad som är så fantastiskt med det här är inte vart jag hamnade till slut, utan det faktumet att när jag slutade se på mig själv som resultatet av vad jag hade gjort fram tills nu och istället bestämde mig för att tänka på vad jag ville åstadkomma.
Varför ser inte alla på sitt liv på det här sättet då? Jag tror det beror på att man har så lätt för att definiera sitt liv utifrån vad man har gjort och inte vad man kan göra. Man kan lättare titta bakom sig och räkna sina lyckanden. Problemet är då att man också lika lätt kan räkna sina misslyckanden och är du inte Jesus återuppstånden så har du din beskärda del av sådana som tynger ner dig och ditt liv.

Det enda man ska ta från sitt förflutna är kunskapen om hur man skapar en bättre framtid.


Peter ”SKANIDIVIEN!” Lihnell

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-