Vi presenterar Peter Lihnell

Vi har det sanna nöjet att presentera vår nya bloggare - Peter Lihnell.

Han tränar inte. Alls. He don´t do that. Men hans motivationsnivå gällande maten är smått obeskrivbar och således väldigt intressant att läsa om tyckte vi. Så när Peter kom till oss och undrade om maten så sa vi "JAJAMEN, men kan vi inte få läsa om det?"

 

Så utan vidare knussel.

Peter, Take it away....

 

Mechanized Foodstuffs


Min relation till mat är inte den mest häslosamma. Och då talar vi inte bara om vad man fysiskt kör in i sitt oralhål, utan även mentalt. Jag säger ofta till folk när det diskuteras mat att det är ett ”nödvändigt ont”, någonting du behöver för att överleva. Hade mat kommit i små färgglada piller så hade ingen varit mer lycklig än jag. Min relation till mat är förknippat till att tvingas sitta kvar vid middagsbordet tills att man har ätit upp allt det där man inte tycker om, att diska efter familjen och att plocka undan. Mat för mig är inte det du stoppar i munnen, utan allt arbete runt omkring som är associerat med negativa upplevelser. Då är det inte konstigt att själva ätandet bara hänger med där på köpet.
Men så är det ju inte egentligen. I verkligheten så uppskattar jag mat lika mycket som vem som helst. Problemet är bara att det verkligen inte är en passion. Jag gillar att gå ut på en restaurang och äta någonting gott eller kanske gå ner till McDonalds på lunchen för en smaskig ”QPutanlökochgurkamedHBlökplusmenyfantaattdrickaochencone”. Det är så otroligt invant idag hur jag äter att allt nytt och ”spännande” förknippar jag med någonting negativt, någonting som bryter mot min trygga plats där jag vet exakt vad jag får och hur det smakar. Jag tror att jag är det bästa exemplaret man kan hitta när det kommer till vanemänniska. Jag är en vanemänniska och jag är lat. Men jag försöker förändra mig.

”Jag försöker förändra mig”. Det är rätt tunga ord för mig. Jag gillar inte förändring eller jag kanske ska säga ”Jag gillar inte förändring”, för det är mer ett mantra snarare än ett faktum. Tittar man på mitt liv så har förändring alltid inneburit någonting positivt, någonting nytt och spännande. Ändå så är jag en så enveten motståndare till förändring. Måste ha någonting att göra med mitt kontrollbehov tror jag.
Men, i andan av förändring så har jag gett upp mitt kontrollbehov till Björn Rhodin. Jag har längre inte bestämmanderätt gällande hur min kost ser ut. Det är egentligen vad den här bloggen kommer att handla om, samt lite tankar då och då som jag försöker uttrycka i text. Förhoppningsvis så kommer det här att hjälpa mig lite med att följa kompassen och hålla mig på kurs gällande det här.


Peter ”Hypokreti” Lihnell

Nästa avsnitt: ”Jag har en lista”

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-